Att söva!
Hej!
Jag heter Henrik Axelsson och är narkossköterska och chef för operationsavdelningen i Arvika.
Utbildningen till narkossköterska eller specialistsjuksköterska i anestesi som det heter egentligen är först sjuksköterskeutbildning och sedan vidareutbildning ett år på helfart.
Tänkte berätta lite om hur det kan vara som narkossköterska.
Kommer till jobbet 7:30, jag ska börja med att gå till ECT - elchocksbehandling för personer som lider av sjukdomar som tex depression.Tillsammans med en undersköterska ska jag söva 4 patienter. Säger till narkosläkaren att jag går iväg till ECT. Alla läkemedel för att söva har kollegan som började jobba kl 7 gjort iordning till mig.
Som narkossköterska har jag kort tid på mig att skapa en relation och ett förtroende, bara minuter innan patienten utlämnar sig fullständigt till mig. Patienterna som får ECT har ofta behandlats länge och jag "känner" första patienten, vi pratar lite om väder och vind och jag smyger in mina frågor: har du ätit idag? något löst i munnen? samtidigt sätter undersköterskan på blodtrycksmanchetten och stasar armen och jag sätter en nål på handen (venös infart om vi ska vara noga). Så sprutar jag in lite koksaltlösning och ser så att nålen fungerar bra. Sedan sätter jag på saturationsmätaren på ett finger. Höger arm är narkosens och skötaren från psyk som ger själva behandlingen har vänster arm. Vi kontrollerar blodtryck och puls och saturation - syresättningsgraden i blodet. Alla värden är bra. Undersköterskans uppgift är att på min delegering ge patienten läkemedel och hjälpa mig om något oförutsett händer. Jag har det fulla ansvaret för hela patienten, övervaka blodcirkulation och andning och luftväg och själva narkosen. syftet med elchocken är att orsaka ett krampanfall och under krampanfallet normaliseras nivåerna av signalsubstanser i hjärnan som är i obalans hos dessa patienter. Krampen gör ofta att patienten får ökad slemproduktion i munnen och därför börjar vi med att ge läkemedlet Atropin som är ett antikolinergikum, minskar slem och höjer pulsen. Sedan är det dags att preoxygenera. Jag håller en andningsballong med mask som det flödar syrgas ifrån nära patientens mun. Luften vi andas vanligtvis innehåller ca 20% syre och när man blir sövd slutar man andas ett litet tag och därför byter vi nu ut kvävet i lungorna mot syre och mättar patienten med syre för att skapa en reserv. Saturationen visar 100% och jag frågar patienten om hen är redo för att sova en liten stund? svaret blir ja :) Jag ber undersköterskan ge patienten sömnmedel, propofol,120 mg dvs 12 ml. Patienten börjar blinka med ögonen gäspar och somnar. Jag väntar ett par sekunder och kikar sedan på om nedre ögonfransarna reagerar om jag pillar på dem, blinkreflexen är borta - patienten sover, jag tar om hakan och trycker masken över munnen och håller upp hakan alltsammans med vänster hand, jag trycker ihop andningsballongen med höger hand och ser om jag håller fri luftväg, jag får ner luft för jag ser att bröstkorgen höjer sig. Jag börjar hyperventilera patienten för att vädra ut koldioxid vilket ger bättre kramper samtidigt ber jag undersköterskan spruta ett kortverkande muskelavslappnande läkemedel, celokurin, 75 mg =1,5 ml. hela tiden ett halvt öga på pulsen och saturationen.. Allt ser bra ut där! Två minuter har gått med hyperventilering. Stoppar in ett bitblock mellan tänderna och låter skötaren ge patienten elchocken. Nu får patienten kramper. Skötaren mäter hur länge de varar och hur ser hur de ser ut, bedömer EEG övervakningen. för att inte störa mätningen rör vi inte patienten om vi inte måste. Kramperna är över och EEG normaliserats. Patienten har inte börjat andas själv ännu. Jag hjälper patienten med andningen men efter bara en minut börjar hen andas själv. Jag släpper mitt fria luftvägs-grepp och kollar om hen orkar hålla sin luftväg själv, inte riktigt nöjd, sätter på syrgasgrimma, håller under hakan, och sedan får hen läggas på sidan i stabilt sidoläge. Jag kontrollerar genom att lägga handen nära munnen så att patienten andas, jag känner luftströmmen mot min hand. Vi går ut till uppvakningen. Kontrollerar åter att luftvägen är fri och patienten andas. Kopplar upp övervakningen och ser så att värdena är bra. Nu får hen ligga och vakna till medan undersköterskan från psyk och UVA-personalen vakar över hen.
